Före & Efter Depressionen....
Jag kunde inte somna inatt. Tror det är biverkan av medicinen för depressionen. Har haft det så länge, vissa nätter är bättre än andra. Fått insomningstabletter som jag prövat i våras. Sov bra, men hade fruktansvära mardrömmar & illamående m.m. och det slutade med att jag inte stod ut mer, valde att hellre ha sömnproblemen. Mot bakgrund av det stod jag bättre ut med dålig sömn en tid. Sen har jag börjat vänja mig vid det. Nu går det mig på nerverna några dar i veckan bara. Vaknar om nätterna också, men så är det bara nuförtiden, efter Depressionen.
Jag inser att det är så jag tänker på det: Före & Efter Depressionen.
För jag har märkt att upplevelsen inte bara förändrat mig utan även förändrat min inställning & beteende på olika sätt.
Före Depressionen hade jag självförtroende & självkänsla. Jag hade tillit till mig själv, mina känslor, tankar & värderingar. Jag trodde att jag var uppskattad som person & duktig i mitt jobb. Jag var en glad, ganska obekymrad & positiv kvinna som gick genom livet hyggligt rakt. Jag hade nog ganska sunda åsikter om livets nödtorft, skoj & borden, måsten.
Efter Depressionen är jag i grunden en osäker & förvirrad kvinna som letar efter sig själv och det liv det är meningen hon ska leva. I de bästa stunderna - som inte är så förekommande än - kan jag idag skratta, njuta & nästan tro på en framtid. I de sämre stunderna slutar jag fungera, slutar känna, slutar vara. Efter Depressionen kan jag ta tabletter (Mianserin i lägsta dos) för sömnen som jag fått av en bekant (de funkar bra utan biverkningar & annat obehag), utan att jag vågat infoa läkaren om det än. Efter Depressionen kan jag se mig själv som jobbandes på ICA eller städandes på dagis (jag älskar ICA och menar inget illa om yrkena), eftersom jag inte tror att jag har kvar förmågan jag förvärvat till mer kvalificerade arbeten. Efter Depressionen är jag en vilsen människa.
Så vädret ute är passande för vädret inne hos mig idag. Tack för att det regnar, för då lättar inuti mig. Det är OK att inte duga, att inte göra, att bara vara. Jag ska bara klappa på mina hundar idag och tröstäta wienerbröd och te. Se på film och ynka mig för min man så han kanske tar hand om mig lite extra idag. För idag regnar det inuti mig.
Vet Du hur jag kan skaffa fram något fin paraply som jag kan bära med mig ,alltid?...
Foto: http://www.fotoakuten.se/
Jag inser att det är så jag tänker på det: Före & Efter Depressionen.
För jag har märkt att upplevelsen inte bara förändrat mig utan även förändrat min inställning & beteende på olika sätt.
Före Depressionen hade jag självförtroende & självkänsla. Jag hade tillit till mig själv, mina känslor, tankar & värderingar. Jag trodde att jag var uppskattad som person & duktig i mitt jobb. Jag var en glad, ganska obekymrad & positiv kvinna som gick genom livet hyggligt rakt. Jag hade nog ganska sunda åsikter om livets nödtorft, skoj & borden, måsten.
Efter Depressionen är jag i grunden en osäker & förvirrad kvinna som letar efter sig själv och det liv det är meningen hon ska leva. I de bästa stunderna - som inte är så förekommande än - kan jag idag skratta, njuta & nästan tro på en framtid. I de sämre stunderna slutar jag fungera, slutar känna, slutar vara. Efter Depressionen kan jag ta tabletter (Mianserin i lägsta dos) för sömnen som jag fått av en bekant (de funkar bra utan biverkningar & annat obehag), utan att jag vågat infoa läkaren om det än. Efter Depressionen kan jag se mig själv som jobbandes på ICA eller städandes på dagis (jag älskar ICA och menar inget illa om yrkena), eftersom jag inte tror att jag har kvar förmågan jag förvärvat till mer kvalificerade arbeten. Efter Depressionen är jag en vilsen människa.
Så vädret ute är passande för vädret inne hos mig idag. Tack för att det regnar, för då lättar inuti mig. Det är OK att inte duga, att inte göra, att bara vara. Jag ska bara klappa på mina hundar idag och tröstäta wienerbröd och te. Se på film och ynka mig för min man så han kanske tar hand om mig lite extra idag. För idag regnar det inuti mig.
Vet Du hur jag kan skaffa fram något fin paraply som jag kan bära med mig ,alltid?...
Foto: http://www.fotoakuten.se/
Kommentarer
Trackback
