När livet blir för svårt får bloggen vänta
Jag har ju en depression som jag börjat komma ur och allt har verkat bra. Men så kom chock efter chock - ett lite rutinartat besök hos veterinären med min hund slutade med akut avlivning. Hon hade 19 cancertumörer på olika ställen i kroppen. Vetrinären sa att de än så länge inte fått full påverkan på kroppen och lynnet - så det var därför vi bara märkt av en skillnad i beteende och hundens doft.. Omgående avlivning var rekommendationen.
Dagen efter stod det klart att skilsmässan mellan min partner och mig var ett faktum. Det finns inget ont oss emellan men allt blev för mycket - ibland orkar man bara inte med längre.
Vi är alla i en slags chockfas nu och jag inser att jag behöver lägga all kraft på mig själv. Så en längre paus lär det nog bli nu i bloggandet. Jag har verkligen uppskattat alla kloka och rara kommentarer jag fått och önskar Dig som följt mig en bit på vägen allt gott!
"Lär dig att njuta där du är"
Njaa, säger jag, som menar att både rusandet och njutandet är upp till Dig! Jag tror att jag lite grann är inne på samma spår som den käre Björn Ranelid, det är inte i första hand de yttre omständigheterna som styr de bitarna Ditt liv. Det är Du själv. Nu börjar Du bli förbannad kanske, jag har ju ingen aning om hur kämpigt Du har det i din vardag. Att Du ska lära dig att njuta där Du är nu låter väl som ett hån - försök njuta själv med andetagen i halsen & hjärtklappning i affären med mobilen i örat & tvätten hemma & högen på jobbet & katten som ska ha mat & sex har du inte haft på 1 månad nu för du är för trött! Ja, jag skulle nog undra vad 17 Björn Ranelid är för en idiot i det sammanhanget. Men joo, jag insisterar på att han ser nåt väsentligt! Och det jag tror är att Du påverkar sånt här själv. Du antingen tar kontroll över hur Du lever, eller så släpper Du kontrollen. Så fort Du släppt kontrollen så är Du likt ett frö i vinden, singlar hit och dit beroende på väderlek. Jag vet för jag har testat själv.
Det luriga är att jag trodde jag hade kontroll över mitt liv, men egentligen så sprang jag bara efter vindströmmarna och ansträngde mig som attan för att hinna med i svängarna. Jag trodde att det var att ha koll på mitt liv att hänga med i stormvindarna som blåser. Springer Du efter alla små kastvindar i ditt liv? Anstränger Du dig för att sopa undan alla löv som blåser fram på gräsmattan hela tiden. Känner Du det som att så fort Du vänder dig om så är ett attans löv där?!! Var 17 kom det ifrån?!!
Jo, jag vet hur det är. Jag bröt ihop till slut. Nu har jag helt släppt den den typen av springeftervindarna&löven-kontrollen. Det var ju bara en illusion! Istället har jag ansträngt mina grå för att komma fram till vad som verkligen betyder nåt för mig. I det ljuset behöver jag bara sålla bland allt annat tjafs, strunta i vad andra ev kan tycka (alltid är det nån som tycket nåt) och banne mig stå upp för mig själv! För mig betydde det att få en känsla av sammanhang & en mindre ansträngade vardag - jag ville känna att jag hörde hemma nånstans & jag ville ha mindre måsten/borden i mitt liv. Så jag gjorde ganska stora förändringar i mitt privatliv, mitt fritidsliv och jag håller på med yrkeslivet också. Jag väljer bort prylar & prestige mot släkt & vänner. Jag väljer bort vräkig villa med trädgård mot praktisk lägenhet med blomlåda. Jag väljer bort tjusig karriär & hög lön mot mer tid för mig själv & mina närmaste. Jag har slängt bort prylar, gett bort prylar och de enda prylar som nu finns hos mig är sånt som betyder nåt känslomässigt & som är praktiskt.
För mig är lyx en känsla av sammanhang & mindre måsten/borden. För min hälsas skull så väljer jag att omge mig med den lyxen. Då kommer varje ögonblick i sänder och njutandet är en del av vardagen. Då har jag lärt mig att njuta där jag är.
Jag håller alltså på att lära mig vad det är att njuta där jag är. Resan har varit och är svår, så jag hoppas att Du inte gör samma misstag som jag gjorde. Spring inte och sopa efter vindarna & löven! Plocka ut dig själv från hela den scenen och gör om den efter dina värderingar och önskemål. Försök Du med att lyssna till det Björn Ranelid säger, för det handlar om Ditt liv här & nu. Är Du på väg upp eller ner?
Foto: www.fotoakuten.se
Blondinbella, bloggar & P-piller
Låt våra unga tjejer ta plats i samhällets sfärer säger jag bara, deras liv är lika viktiga som alla andras & det är ta mig 17 inte lätt att vara en tonårig tjej nuförtiden. De har rätt till sina egna funderingar, önskningar & uttryck - det enda vi andra ska göra, tycker jag personligen, är att guida dem på vägen mot vuxenlivet så att de hyggligt lyckas få en sund balans på den där tunna linjen mellan sina Inre Jag vs Samhällets schabloniserade stereotyper & normer om hur tjejer/kvinnor borde vara.
Om nu Schulman värnar om bloggar med andra "djupare" innehåll får han gärna tipsa mig om nån - det kan vara roligt att få se vad han tycker är läsvärt! Jag har själv lite svårt att hitta bloggar som jag känner för, men det kan ju bero på att jag kanske är "lite som jag är" ...hihi... Kanske skulle jag avsky sånt han tycker är bra? Men jag vet att jag varken skulle döma honom eller mig själv för det. Det är så lätt att döma och jag gillar inte ens ordet - för det handlar ju ofta om att döma ut. Sånt tycker jag inte riktigt om, livet är för kort för sånt & man är aldrig perfekt själv & varför ska man sträva efter perfektion & vems definition av perfektion i så fall?... Jo, jag slutar blogga om detta nu.
Du kan istället läsa Metros artikel om p-piller - tydligen gör pillren att vi kvinnor väljer "fel"män!
Artikeln var riktigt intressant! Det var väl det jag alltid misstänkt efter att ha ätit flera olika sorters p-piller i många år. De påverkar dig visst på mer sätt än läkarna säger!!!! Pillrena är bra, ja nåt annat går väl inte att säga. Men jag undrar vad de stoppar i dem...Jag har ständigt fått nya efter några år i taget eftersom de jag åt drogs in av hälsoskäl & nåt nytt kom ut på marknaden.
Under den värsta fasen i min depression var jag så sjuk att jag slutade med p-pillrena - jag klarade ju inte av att sköta sånt. Sen dess har jag inte börjat om med de heller. Ärligt talat så vill jag inte heller - jag har en annan känsla & lust för samliv & sex (när den andan faller på) än tidigare. Jag tror inte bara det är för att jag rehabiliteras från depressionen utan jag tror att frånvaron av p-piller gjort nåt positivt för min hälsa. Kanske var det det som också bidrog till mina funderingar om makens vara eller ickevara - att mitt luktsinne har ändrats?...Mycket ska man höra, svårt att veta vad man ska tro på..Men jag vet att jag, här & nu, älskar doften av blommor & doften av maken.
Foto: www.fotoakuten.se
Årets affärsidé: en Sök Nya Vännersite?
Jag vill träffa nya vänner! Att maila med, skvallra i telefon, fika och göra sånt som kvinnor tycker om att göra, shoppa, skratta, gråta, dela med sig av livet och få goda råd, stör och tips! Men hur 17 gör jag det som 37-årig barnlös kvinna på en ort där jag inte känner någon? Via jobbet finns ingen som passar tyvärr. Jag har sökt efter lämpliga föreningar men om jag inte idrottar eller vill aktivera mig politiskt eller inte är plus 50 år så finns det liksom inte kvar så mycket. Så vad gör då en rådig självständig Donna? Joo, hon söker på Internet efter någon site där man kan skriva in sig som "söker ny tjejkompis att fika med" osv.
Vad finner jag till min stora sorg! Det finns inget sånt forum såvitt jag kan se! Om jag vill ha kärlek eller sex så kryllar det av olika kontaktsiter. Men vill jag hitta en tjejkompis som kanske delar mina intressen osv så är det kört! I denna moderna tid?
Hur gör man för att finna tjejkompisar när man är vuxen? Jag har flyttat runt i hela Sverige både som barn & vuxen. Har bott i småstad, ute i bushen, förorter, osv. På varje ställe har jag lyckats känna nya människor, men när nästa flytt kom så kunde jag liksom inte behålla kontakten utan fick börja om igen. Att bränna alla broar är nog den politik jag fört i mitt liv hittills. Men nu är jag less. Jag ser att det finns andra kvinnor som är i samma sits som jag, tex via en blogg i Livet i träsket. Så jag frågar ett datasnille vi känner som berättar vad som skulle krävas för att lägga upp en sån site. Jag inser att det inte är så svårt, men jag fixar det inte med min sjukdom som tar all min kraft, o vår datasnillande vän är redan alltför upptagen med sitt jobb. Suck.
Så Snälla Du - kan Du fixa en Sök Nya Vännersite åt mig? Jag vill få några goda väninnor i mitt liv.
Slottsstjärnorna är inte Dokusåpa!
Jag njuter faktiskt av dessa SVT-sändningar som höjer sig milsvida över det andra smaklösa anrättningarna som brukar visas på TV. Håller inte med om jämförelsen med en dokusåpa som framhålls i DN. Tvärtom undrar jag hur de i DN orkar hålla uppe den cyniska jargongen. Hur kommer det sig att så många ska främja sig från äkta mänskliga uttryck? Ta avstånd från närhet, känslighet, svårigheter? Allt som visas på TV ska schabloniseras och förpackas likt storindustriers broiler. Känslokallt. Avståndstagande. Fake.
Jag hävdar att Stjärnorna på slottet inte är en dokusåpa. Det är en spännande samling kända svenska personligheter som vågar delar med sig av sig själva & sina liv. Vi får följa dem mötas & i det mötet sker något ganska underbart. I alla möten sker något underbart, om vi låter det, i stället för att fegt rygga tillbaka.
Jag var allvarligt sjuk i en depression när jag försökte följa förra årets slottsstjärnor. Det jag då såg var en mångfald sköna människor i stunder av humor & humör, skoj & allvar, andlighet & sorg. Jag grät när Magnus Härenstam berättade om sin fru, njöt av att se Britt Eklands starka kvinna som går sin egen väg, charmades av Peter Stormares spännande & starka personlighet, imponerades av skönsjungandes Jan Malmsjös kraft & geni, och i ärlighetens namn fascinerades av Arja Saijonmaas såväl politiska engagemang som hennes bitvis osympatiska sätt.
Jag tycker att det här programmet är både intressant och fint. Jag vet jag är naiv i mycket, men jag känner närheten till människorna och i mina ögon visar de på sina sätt att de är som många av oss, starka & sköra ibland samtidigt. För mig är det en gåva att se, att känna, att jag inte är ensam på jorden om det. Jag hoppas att de också känner det.
Foto: www.fotoakuten.se
Svenska bloggportaler & tjänster!
Låt Facklan Brinna Kina!
De olympiska spelen och dess invigning är ett helt fantastiskt fenomen och jag fattar inte hur Aftonbladet kan vara så billiga att de låter sin tv-krönikör lämna sån tarvlig kommentar om invigningen i Peking. Egentligen är jag väl inte förvånad över att det gått så långt att allt ska vara designat typ "svenskt dyrare Ikeamodernt i beigevitt alt ljusgrått med ev flashiga accenter i mörkbrunt alt dovgrått" för att tas till nåder. Allt handlar väl om att väcka nån slags känsla hos läsaren och då är det väl enklast att plutta ner några endimensionella tankar på datorn, det gick nog på 2 minuter också.
Varför inte låta Dig dras med av kärnbudskapet & hoppet som vi alla bär på, utom några Kinesiska makthavare som inte riktigt fattat galoppen än. Att vi är ett underbart flerdimensionellt folk som berikar varann när vi är tillsammans som vi är vid OS. Att det är tillåtet & ganska underbart med en invigningsceremoni som vid OS där varje värdland får lämna sitt personliga avtryck & bekräfta de Olympiska spelens värderingar. Att vi ser grunden till ett modernt, vist & helat Kina vid horisonten. Jag tror på kontakt, på dialog, på närhet mellan människor. Gör inte Du?
GO OS PEKING & CHINA GO!
Och ja, jag älskar hela Eurovisionsschlagerfestivalen också.
Dagen efter!
Jag insåg återigen att jag kan se hyggligt bra ut utifrån men att det är bra rörigt inuti ännu... Jag saknar liksom helt multitasking än! Förut var jag en mästare på det, men igår kunde jag inte ens gå & prata samtidigt!
Jag höll på att vandra rätt i ett privat foto som några turister tog framför vår älskade Kaninstaty "Mate Hunting" i Borås stadspark. (Tack kära Marianne De Geer Bergenstråhle, eller hur ditt vackra namn nu stavas - kaninen är helt enkelt underbar!! Jag blir så glad inuti varje gång jag ser den sötingen!) Jag brände smöret i stekpannan, när jag skulle steka svampen. Jag glömde bort vad jag sa när jag pratade. Jag höll på att gå från en affär utan att vi betalat. Glömde även sockret i päronpajen så den blev lite mysko. Jag somnade sent med hjälp av insomningstabletter o vaknade imorse kl 11. Sov troligen så attans sent för att jag inte är helt bra än. Läkaren säger att all mänsklig kontakt är intensiv, o när man varit så dålig som jag varit så frestar det på.
Min yngsta lillebror (jag har 3 stycken härliga småbröder!) mailade nyss om hur det går med nya valpen!Det är ett himla liv hos dem i Skåne nu! De har en hanhund av rasen Pussel (hihi) - dvs blandning mellan Pudel o Jack russel - sen förr o nyss har kompletterat med en liten tikvalp nu. Supersöt! Fina hundar med fint o aktivt humör skulle jag vilja säga.
Det är fascinerande hur snabbt man kan fästa sig vid en hund, det tar bara någon minut och sedan så sitter bandet där som värsta superlimmet. Hunden är verkligen människans bästa vän anser jag!
På fotot syns hanhunden - nej han blir inte större än så...hihi. Jag ser ju en viss likhet med ett litet ulligt lamm...hihi.
De klipper hans päls så han har fn inte så mycket päls heller. Se gärna de andra bilderna där han leker med min yngsta Whippet!
Det är ju ganska tydligt att min lilla darling är den dam som styr & ställer i deras relation...hihi..
Hmm. Jo jag kan tillägga att jag slutat med insomningstabletterna jag fått av en bekant nu.. När jag såg vad jag faktiskt skrivit så trillade liksom polletten ner o jag insåg hur dumt det var. Så sedan några dagar försöker jag med de sömnpiller jag fick av min läkare. Hittills - ta i trä - har det gått bra.
Jag kommer resten av dagen vila & återhämta mig. När det varit mycket så tar allt liksom slut i mig & jag har svårt att känna något. Då försöker jag bara vila o göra ingenting, ibland skriva av mig, som nu. Det är som batterierna behöver laddas upp, de mentala batterierna. För säkerhets skull ska jag tanka med choklad också! Moster hade vunnit 2 kg choklad på Liseberg & hade med sig en del till oss!! MMmmums!...
Varför utsätta sig för livsfara?!
PRIDE Boråsare & Män som gillar Mulligt!!
Såg på "lördagsmorgon" på tv4 att flera Boråsare åkt till huvudstan för att vara med i PRIDE.
GO Boråsare!! Glöm inte hälsa på syrran i DO-tältet!
Önskar jag var där nu suck..nästa gång får jag banne mig åka dit! Jag håller med det som sas i tv4 att alla som contributes to society förtjänar equal rights!! Så länge man inte skadar andra ska man få vara sig själv och bemötas med respekt. SÅ det så.
I en tidning har jag sett att nån undersökning visat att män föredrar mulligt sällskap även om de hellre syns med modellsmala! Typiskt karlar - om jag får generalisera!! Jag har blivit ganska mullig under sista sjukdomstiden men bryr mig inte. Nu tex äter jag massor av glass (Cappucinosmak) och har delat med mig till vovvarna, de e ju så varmt. Och i jmf med min psykiska hälsa står sig några extrakilon jädrans lätt!
Som tur är så förtränger jag ganska bra hur HEMSK jag sett ut under den värsta depressionen. Jag riktar in mig på nuet idag, och vågar faktiskt visa mig med min ökade mullighet. Har köpt en rödvit spännande o tajt klänning som visar min knubbiga mage - har inte haft den än men snart så... Jag hoppas då få uppskattande blickar av trevliga män och kvinnor i jämlikhetens anda!! Jag behöver sånt nu när jag återhämtar mig fr depressionen!
Så Du - glöm inte flörta med nästa mulliga kvinna Du ser i rödvit tajt klänning!!!!
Själv försöker jag även idag lära mig mer om bloggning!
Jag är ju noob på det som ni ser. Tänker utveckla min bloggsida allteftersom jag lär mig mer. Min man påpekar att det är som med min frisyr & hårfärg - det enda konstanta är förändring!! Yep, det är jag det. Det som är bra för hans del är att han ständigt får en ny fru, tycker jag.
Snart ska jag se skräckfilmen Homecoming och rysa.
Jag har blivit morbidt (öhh?) förtjust, faktiskt förälskad, i skräckfilmer. Betraktar mig numer som en konnässor och kännare av genren. Säkert något psykologiskt...troligen mycket sunt & hälsosamt får vi hoppas.
Många kramar från mig - vi ses nog imorgon också, när jag dricker söndagsmorronkaffet, det brukar ta lååång tid.
PS - den nedra typen som gjorde inbrott i vår bil i mitten av maj kan väl lämna tillbaka digitalkameran!!!
Jag börjar akut, akut, akut sakna den nu och har inte råd att skaffa en till sån i dagsläget! Det finns inga ord för vad jag anser om såna som inte kan respektera andra och ANDRAS SAKER!!!!!
Stötta arbetet mot all diskriminering!
Om du går på PRIDE nu på torsdag- och lördagkväll kan du gå förbi platsen där Ombudsmannen mot etnisk diskriminering finns! Min syrra kommer vara där då för att dra sitt strå till stacken i jobbet mot diskriminering. Hälsa gärna på henne där och ställ frågor om du undrar över något! Jag önskar så att jag kunde vara där också!!!
Det finns en plats för alla blommor i trädgården....
