Ardennas blogg

Frågan har jag burit med mig länge men nu måste jag kolla. Med anledning av den varma sommaren har t.o.m. jag badat i år. Eftersom en del kvinnor i min släkt, inkl jag själv, tyvärr ärvt anlag för, jaa, kraftig behåring & aptåssingar har jag både målat mina tånaglar & trimmat min Muff innan strandbesöken i år. Får väl erkänna att jag sköter detta eftersom inte bara strandpubliken (antar jag) men även den andra halvan uppskattar trimningen (vilket i sin tur leder till att jag får mer uppskattning också, om jag får uttrycka mig så).
Men aktiviteten med trimningen är både jobbig & leder till irritation kring det känsligare området samt ful stubb över mina rara ben. Jag undrar därför hur Du kvinna som är i min situation klarar av det här? Nu pratar jag inte om Dig med guldhårigt babyfjun, utan Dig som liksom jag kan misstas för det andra könet om trimningen av muff & ben inte sker.
Jag minns en kollega som sa att hon inte kunde förstå varför tjejer rakade sina armar, hon tyckte det var töntigt osv. Jag kunde inte låta bli att säga att om jag slutade raka mina underarmar skulle de skratta åt mig. Jag har mer hår på armarna än min karl, och det känns ganska hemskt i en värld där kvinnor ska vara lena som persikor om de ska ha en chans att anses attraktiva.

Rakhyveln är mitt vapen, eftersom salongsvaxning är för dyr & jag inte har hittat nån hårborttagningskräm som funkar. Att vaxa själv har jag inte ens vågat. En sån där epilator har jag prövat en gång & det gör jag aldrig mer, för mig var det ren helvetisk tortyr. Men jag lider faktiskt rejält av den attans rakningen också...

Hur kommer det sig att så många tycker det är fult med behårade kvinnor? Varför kan inte jag få vara pälsig som ett litet vilddjur där nere & ändå känna mig snyggt?  Jag tycker själv att det ser konstigt ut om jag skulle ha kjol med orakade ben, den tesen är fastspikad så djupt i mitt inre att jag faktiskt inte skulle våga visa mig offentligt orakad. Men Muffen då? Varför måste den vara trimmad? Det enda skälet jag kan komma på är rent praktisk  - när det gäller vuxna lekar underlättar det med trimning före. Men baddräkt & bikini??!!  Det finns ju inget sånt plagg, inte ens trosor, som täcker behåringen i den regionen ordentligt om jag inte trimmat. Varför tycker Du man (eller kvinna - även om jag uteslutande håller mig till män) inte att det är tilldragande , jaa rent sexigt, med mycket päls på Muffen?
Jag önskar verkligen att idealen kunde förändras...

Vad vågar jag blogga om egentligen?... Jag har visserligen aviserat att den som känner mig & läser min blogg inte får komma & klaga på det jag skrivit. Det är på egen risk de läser! Men efter att nära & kära, under viss tveksamhet från min sida, fått min bloggadress kommer frågan som brev på posten. Särskilt efter ovansstående fundering. Men så tänker jag på det min ena moster vist sa när jag funderade över mina nyköpta plagg:  när man blir lite äldre så slutar man bry sig om man bär för urringade kläder.  Såå.. here comes.. jag kommer fortsätta blogga om mina innersta tankar. För jag är en vuxen kvinna med rätt att uttrycka mig!!

Kan inte låta bli - Surfar en stund på måfå för att finna roliga eller intressanta bloggar i Borås...Så hittar jag "Livet, universum & allting" där Kenneth har en UNDERBAR profilbild eller vad man ska säga. Har man den på sin blogg måste man ha ett härligt sinne för humor! Du måste kolla in den! Den heter "Snacka med tassen!" och det blir helt klart mitt nya motto framöver vid behov!

Och har Du några synpunkter på det jag sagt så kan Du Snacka med tassen!   Hihi..

www.fotoakuten.se

Snygg Som ett Vilddjur är Mitt Naturliga Jag!!

Var på Bishops Arms igår - bästa puben i Borås - drack öl och åt gott! Servicen är fantastisk! Den engelska cidern var slut så jag fick prova Herrljunga ciders starkvariant - rena läskeblasket (om Du minns fr Kalle Anka). Var sällskaplig med min man och träffade lite glatt folk. Lyssnade på Erik Gadd en stund såklart!  Borås visar sig från bästa sidan dessa torsdakvällar, alla verkar vara ute på stan & alla är glada & rara!

Själv insåg jag , så här dagen efter en kväll fylld av så mycket människor, att det är så mycket i våra relationer som handlar om ren vilja. Viljan att hålla ihop, viljan att gå vidare. Som jag berättat förr vet jag inte än vad jag känner inuti - det är som ett ormbo. Men jag tror att känner att jag vill hålla ihop men mannen i mitt liv.
Livet skulle säkert kunna vara mer behagligt med andra män, män som är mer romantiska, mer praktiska, mer - ja jag vet inte vad riktigt - män som är annorlunda än den jag har helt enkelt. Det skulle nog också vara spännande en tid att få utforska någon ny (särskilt för lilla mig som inte har ägnat mig åt någon utforskning att tala om förut). Men den nye mannen skulle ju också ha sina sidor som jag skulle behöva hantera på något sätt.
Så är det inte mer spännande att arbeta med att hålla kvar vid den jag har? Se vad mer som kan komma ur den relation som redan finns? Det sägs ju att vi aldrig känner varann helt & hållet? Samtidigt är det en balansgång att inte komma för nära, för då blir det ingen spänning kvar alls...

Hmm. Jag vill försöka hålla ihop!
Jag tror att det är meningen att vi ska forma relationer som håller, för det mår vi bra av. Och jag behöver tänka på att jag ska må bra. Men han ska vilja det också, riktigt vilja det - inte ta mig för given & behandla mig som en städtant.
Det är ju inte bara en utmaning för ena partnern att arbeta med den gemensamma relationen, den andra partnern måste arbete med den också!

Du kan väl önska oss lycka till
- det kan behövas i dessa delikata och åh så komplicerade relationer som vi har!!