Hundvänners värsta mardröm!
Den ena trampade snett och kan knappt gå - veterinären nästa! Jag försöker trösta mig med tanken att en hund klarar sig utmärkt även med tre ben...för det är ju det värsta scenariot som dyker upp i tankarna...
Den andra hunden, den äldsta, har länge inte riktigt varit sig själv jämt. Väl medveten om de där små nyanserna som man som hundvän ser hos sina darlings, har tankarna legat och malt...Det finns ju en gräns när man vet att nu är det bara veterinären nästa som gäller...En del småkrämpor vet man ju vad det är och hur man hanterar för en gammal hund..och man lär sig erfarenhetsmässigt sånt som hur hunden beter sig, rör sig, ser ut och luktar...Jag tror man kan jämföra det med småbarnsföräldrar - de vet instinktivt nästan när något är fel. Precic så är det för oss hundvänner.
Rent mentalt har jag förberett mig redan..den gamla hunden har haft ett långt och bra liv. Den här sommaren har varit ovanligt mysig för henne, med mycket uppmärksamhet, spännande bekantskaper och framför allt mycket bad - sånt som hon älskar! Naturligtvis ska jag få askan i en urna, den följer mig sedan i livet. Likt urtida egyptier har jag behov att bära med mig stoftet av mina älskade hundar även efter döden.
Men känslomässigt vet jag att jag bara inte kan förbereda mig på det värsta....Jag läste häromdagen om kärlek, att en professor i psykiatri förklarade att människor fäster sig vid sina djur på samma sätt som vid andra människor. Att älska ett djur eller en människa är lika stort och betydelsefullt för människan. Att förlora en anhörig är lika svårt och smärtsamt, oavsett om den du förlorar var en älskad människa eller ett älskat djur. Många icke-djurvänner begriper sig inte alls på det här. Men vi djurvänner, vi vet.
Så nu väntar jag på att få se vad veterinären säger....Jag känner fruktan i hjärtat kan jag tillägga. Men det som lindrar är att jag vet att jag aldrig någonsin skulle låta mitt djur leva bara för min skull. Mina djur ska aldrig lida, utan somna in medan de fortfarande har förmågan att njuta av nuet - på det underbara sätt som bara våra djur kan - och kan förmedla till oss - och som är en av de finaste gåvor vi människor kan få av våra djur.
Jo, jag gråter när jag skriver det här..det e ju så att bara vara människa, vi lever ju inte bara i nuet, utan det som var och det som är att komma också...
Hundar,katter & björnar plågas & dödas!
Jag upplever det som ett generellt välkänt fenomen att det i en del kulturer används ingredienser av djur inom traditionell medicin. Att äta hundar har man tydligen börjat med på senare tid. Jag vet att mänskliga rättigheter kränks tex. i Kina, men det är något med att plåga & misshandla försvarslösa djur som väcker vilddjuret inom mig! När det sker så beräknat slentrianmässigt & iskallt i rena ekonomiska vinstintressen så känner jag en sån rasande vrede!
Jag tror att Ditt medvetande, din inre öppenhet & känslighet, för andra människor förutsätter detsamma när det gäller andra levande varelser. Jag tror att det i moderna framgångsrika samhällen måste finnas utrymme reflektion över gamla traditioner, beteenden & bruk. Jag tror inte på medmänsklighet & empati begränsat till varann, utan känner Du verklig medmänsklighet & har förmåga till sann empati - så närmar Du dig allt levande med den insikten och den ömheten.
Jag uppmanar Dig att göra det Du kan för att stoppa djurmisshandeln!
1. Namninsamling (som den svenska djurskyddsgruppen ovan håller i) når du här.
2. Du kan sätta in pengar för deras arbete Postgiro 26 22 49-6 eller Bankgiro: 5829-8373 (Nordea).
Pengarna går oavkortat till deras partners i Asien. Det kostar ca 90 kr att rädda ett katt- eller hundliv. En björn kostar ungefär 4200 kronor att rehabilitera på räddningshemmet under ett år.
3. Du kan bli medlem (även företagsmedlemskap!) i den svenska djurskyddsorganisationen här.
4. Du kan även hjäla djurskyddsorganisationen administrativt/praktiskt på många olika sätt. Besök gärna deras hemsida http://www.animalprotection.se/ för mer info.
I Expressen skrivs även om djurskyddsorganisationen Animal Asia Foundation (AAF) med säte i Kina som kämpar under ledning av eldsjälen Jill Robinson för att köpa björnar fria från farmerna..." Här finns en länk till deras sida där Du kan skänka pengar till olika ändamål, för hjälp till björnar, hundar eller katter mm.
Jag hävdar att om Kina vill bli betraktat som ett modernt land berikat av vetenskap, konst och visdom så MÅSTE DE UPPHÖRA MED DJURMISSHANDELN!!!! Jag vill vara tydlig med att jag fördömer all djurmisshandel världen över - det finns mycket som behöver förbättras inom europeiska länder och jag tänker närmast på EU vad gäller djurens rättigheter, djurhållning & hantering! Men idag bloggar jag om den ofattbara nöd som björnar & miljontals hundar och katter i Asien lever & dör under! 
Denna vovve lever som familjemedlem i mitt hem & jag tar hand om henne efter bästa förmåga, vilket förhoppningsvis är ganska bra. Hon är numer en vuxen hunddam med en härlig personlighet. Skulle nån vilja plåga eller äta henne skulle de få med mig att göra!
Jag nämner även den artikel jag bloggat om tidigare, där forskare kommit fram till att hundar har förmåga till empati med människor. Det minsta man skulle kunna vänta sig är väl att människor skulle ha förmåga till empati med hundar (och alla andra levande varelser).
Hundar känner empati!
Jo, det är som jag alltid trott, mina vovvar kan känna empati med matte!
I Expressen skrivs det om forskare som studerat hur hundar härmar människan, och de har nu kommit fram till att hundarna har empatisk förmågan.
Det här är inget nytt för oss hundvänner och jag ser det mer som ännu en bekräftelse på att hunden är mänskans bästa vän!
Särskilt hade jag en nära samhörighet med min älskade SIndra, en underbar Grand Danois som bara blev 4 år. Hon fick mycket hastigt obotlig levercancer och lämnade mig, husse och Sui i februari för 2 år sedan. Hon lämnade mig i djupaste sorg. Jag har behållit urnan med aska och den ska följa mig genom livet tills min stund är kommen. På något sätt ska vi begravas tillsammans.
Du vet väl att sånt inte är tillåtet i Sverige - hur kan nån idiotisk byråkrat ens lagstifta om såna saker??!!
Om jag vill begravas med askan av mitt älskade husdjur, i mitt fall inte bara det utan även min familjemedlem, så är det väl för 17 mitt personliga val och min rättighet! Jag har väl rätt till min egen död om inget annat!!!
Dogsen är familjemedlemmar!!!
Whippettjejen är en liten tuffing. Hon simmar när hon har lust, men är hon i spat länge får man torka henne torr och varm med handduk, eftersom hon snabbt kyls ner (whippetar har mest muskler och inte så mkt underhudsfett som kan hålla värme/kyla borta).
Jag har numer 3 hundar: en labrador/schäfertik och två whippets. Labradorblandisen är en underbar gammal flicka på snart 8 år. Whippettjejen är 3 år i december och det nya tillskottet i flocken är en whippetpojke på snart 5 år. Min whippettjej är vår första i rasen och en härlig upplevelse. Whippetar är perfekta sällskapshundar bara de har möjlighet att få springa fritt emellanåt.
Nu när flocken blivit större märker jag spännande utvecklingar - bla har den lilla tjejen blivit vuxen på riktigt och börjar försöka ta ton i flocken, de andra är snabba på att följa henne. Så jag får nu jobba mer på mitt eget ledarskap för att säkra harmonin. Jag anser att Cesar Millans råd ofta är visa när det gäller att förstå mig själv och mina hundar. 
Whippetpojken visade sig snabbt vara en underbar kille! Den creditsen går till hans forna ägare!!
Vi knöt ett nära band med varann direkt och han passade in hos oss på en gång!
Jag trodde inte att det kunde gå så fint och smidigt att ta sig an en äldre hanhund till familjen med en äldre och yngre tik. Men han verkar stortrivas hos oss och jag är tacksam att vi fann varann. Hans förra familj hade tyvärr inte möjlighet att ha kvar honom och funderade på ett slutgiltigt veterinärbesök. Eg hade jag inte råd att köpa honom nu men jag stod inte ut med tanken att det skulle sluta så för en hund i sina bästa år.
Nedan ser Du en äldre men rar bild på är min kära blandis och lilltjejen!
