När livet blir för svårt får bloggen vänta
Det händer lite för mycket i mitt liv just nu för att jag ska kunna fortsätta blogga...
Jag har ju en depression som jag börjat komma ur och allt har verkat bra. Men så kom chock efter chock - ett lite rutinartat besök hos veterinären med min hund slutade med akut avlivning. Hon hade 19 cancertumörer på olika ställen i kroppen. Vetrinären sa att de än så länge inte fått full påverkan på kroppen och lynnet - så det var därför vi bara märkt av en skillnad i beteende och hundens doft.. Omgående avlivning var rekommendationen.
Dagen efter stod det klart att skilsmässan mellan min partner och mig var ett faktum. Det finns inget ont oss emellan men allt blev för mycket - ibland orkar man bara inte med längre.
Vi är alla i en slags chockfas nu och jag inser att jag behöver lägga all kraft på mig själv. Så en längre paus lär det nog bli nu i bloggandet. Jag har verkligen uppskattat alla kloka och rara kommentarer jag fått och önskar Dig som följt mig en bit på vägen allt gott!
Jag har ju en depression som jag börjat komma ur och allt har verkat bra. Men så kom chock efter chock - ett lite rutinartat besök hos veterinären med min hund slutade med akut avlivning. Hon hade 19 cancertumörer på olika ställen i kroppen. Vetrinären sa att de än så länge inte fått full påverkan på kroppen och lynnet - så det var därför vi bara märkt av en skillnad i beteende och hundens doft.. Omgående avlivning var rekommendationen.
Dagen efter stod det klart att skilsmässan mellan min partner och mig var ett faktum. Det finns inget ont oss emellan men allt blev för mycket - ibland orkar man bara inte med längre.
Vi är alla i en slags chockfas nu och jag inser att jag behöver lägga all kraft på mig själv. Så en längre paus lär det nog bli nu i bloggandet. Jag har verkligen uppskattat alla kloka och rara kommentarer jag fått och önskar Dig som följt mig en bit på vägen allt gott!
Hundvänners värsta mardröm!
Jo, det finns en hel del som hamnar på denna listan. Jag tänker nu tala om det värsta. Två av mina tre hundar är nu sjuka. Och det är mardrömmar som tonar fram för mina ögon...
Den ena trampade snett och kan knappt gå - veterinären nästa! Jag försöker trösta mig med tanken att en hund klarar sig utmärkt även med tre ben...för det är ju det värsta scenariot som dyker upp i tankarna...
Den andra hunden, den äldsta, har länge inte riktigt varit sig själv jämt. Väl medveten om de där små nyanserna som man som hundvän ser hos sina darlings, har tankarna legat och malt...Det finns ju en gräns när man vet att nu är det bara veterinären nästa som gäller...En del småkrämpor vet man ju vad det är och hur man hanterar för en gammal hund..och man lär sig erfarenhetsmässigt sånt som hur hunden beter sig, rör sig, ser ut och luktar...Jag tror man kan jämföra det med småbarnsföräldrar - de vet instinktivt nästan när något är fel. Precic så är det för oss hundvänner.
Rent mentalt har jag förberett mig redan..den gamla hunden har haft ett långt och bra liv. Den här sommaren har varit ovanligt mysig för henne, med mycket uppmärksamhet, spännande bekantskaper och framför allt mycket bad - sånt som hon älskar! Naturligtvis ska jag få askan i en urna, den följer mig sedan i livet. Likt urtida egyptier har jag behov att bära med mig stoftet av mina älskade hundar även efter döden.
Men känslomässigt vet jag att jag bara inte kan förbereda mig på det värsta....Jag läste häromdagen om kärlek, att en professor i psykiatri förklarade att människor fäster sig vid sina djur på samma sätt som vid andra människor. Att älska ett djur eller en människa är lika stort och betydelsefullt för människan. Att förlora en anhörig är lika svårt och smärtsamt, oavsett om den du förlorar var en älskad människa eller ett älskat djur. Många icke-djurvänner begriper sig inte alls på det här. Men vi djurvänner, vi vet.
Så nu väntar jag på att få se vad veterinären säger....Jag känner fruktan i hjärtat kan jag tillägga. Men det som lindrar är att jag vet att jag aldrig någonsin skulle låta mitt djur leva bara för min skull. Mina djur ska aldrig lida, utan somna in medan de fortfarande har förmågan att njuta av nuet - på det underbara sätt som bara våra djur kan - och kan förmedla till oss - och som är en av de finaste gåvor vi människor kan få av våra djur.
Jo, jag gråter när jag skriver det här..det e ju så att bara vara människa, vi lever ju inte bara i nuet, utan det som var och det som är att komma också...
Den ena trampade snett och kan knappt gå - veterinären nästa! Jag försöker trösta mig med tanken att en hund klarar sig utmärkt även med tre ben...för det är ju det värsta scenariot som dyker upp i tankarna...
Den andra hunden, den äldsta, har länge inte riktigt varit sig själv jämt. Väl medveten om de där små nyanserna som man som hundvän ser hos sina darlings, har tankarna legat och malt...Det finns ju en gräns när man vet att nu är det bara veterinären nästa som gäller...En del småkrämpor vet man ju vad det är och hur man hanterar för en gammal hund..och man lär sig erfarenhetsmässigt sånt som hur hunden beter sig, rör sig, ser ut och luktar...Jag tror man kan jämföra det med småbarnsföräldrar - de vet instinktivt nästan när något är fel. Precic så är det för oss hundvänner.
Rent mentalt har jag förberett mig redan..den gamla hunden har haft ett långt och bra liv. Den här sommaren har varit ovanligt mysig för henne, med mycket uppmärksamhet, spännande bekantskaper och framför allt mycket bad - sånt som hon älskar! Naturligtvis ska jag få askan i en urna, den följer mig sedan i livet. Likt urtida egyptier har jag behov att bära med mig stoftet av mina älskade hundar även efter döden.
Men känslomässigt vet jag att jag bara inte kan förbereda mig på det värsta....Jag läste häromdagen om kärlek, att en professor i psykiatri förklarade att människor fäster sig vid sina djur på samma sätt som vid andra människor. Att älska ett djur eller en människa är lika stort och betydelsefullt för människan. Att förlora en anhörig är lika svårt och smärtsamt, oavsett om den du förlorar var en älskad människa eller ett älskat djur. Många icke-djurvänner begriper sig inte alls på det här. Men vi djurvänner, vi vet.
Så nu väntar jag på att få se vad veterinären säger....Jag känner fruktan i hjärtat kan jag tillägga. Men det som lindrar är att jag vet att jag aldrig någonsin skulle låta mitt djur leva bara för min skull. Mina djur ska aldrig lida, utan somna in medan de fortfarande har förmågan att njuta av nuet - på det underbara sätt som bara våra djur kan - och kan förmedla till oss - och som är en av de finaste gåvor vi människor kan få av våra djur.
Jo, jag gråter när jag skriver det här..det e ju så att bara vara människa, vi lever ju inte bara i nuet, utan det som var och det som är att komma också...
Hej! Det var ett tag sen...
Ja Du, det var ett tag sen.. Jag har inte kännt för att blotta mitt innrersta på ett tag...Det är nog så att det går upp och ner i livet och hur jag känner mig. Just nu är jag mer inne i en period där jag behöver liksom hålla om mig själv. Riktigt hålla om mig själv för annars kommer allt bara flyta ut i alla riktningar och så blir det inget kvar inuti & en himla röra ute...
Jag sitter likt en bläckfisk och alla armar greppar efter mig så jag inte tappar bort nån viktig del. Samtidigt är det inte alltid lätt att se, att inse, vad som är viktiga delar av mig. Att föreställa sig utan nån del, föreställa sig något annat.
Jo. Jag ska försöka komma vidare snart...Men ibland måste jag ge mig själv tid att känna efter. Och då zoomar jag liksom ut från resten av världen.. Det är ett bra råd som jag har förresten - Zooma ut från världen lite då och då, spendera tid med dig själv och dina egna tankar och känslor. Du kan bli förvånad över vad Du ser!....
Jag sitter likt en bläckfisk och alla armar greppar efter mig så jag inte tappar bort nån viktig del. Samtidigt är det inte alltid lätt att se, att inse, vad som är viktiga delar av mig. Att föreställa sig utan nån del, föreställa sig något annat.
Jo. Jag ska försöka komma vidare snart...Men ibland måste jag ge mig själv tid att känna efter. Och då zoomar jag liksom ut från resten av världen.. Det är ett bra råd som jag har förresten - Zooma ut från världen lite då och då, spendera tid med dig själv och dina egna tankar och känslor. Du kan bli förvånad över vad Du ser!....
"Lär dig att njuta där du är"
Säger Björn Ranelid i dagens Expressen. Det låter så lätt och det pratas ganska mycket om sånt idag, typ medveten närvaro osv. Kloka ord från en vis man kan jag tycka, som inte läst hans böcker (än) men som uppskattar det jag sett av honom i tvintervjuer. Men hur lär Du dig njuta där du är? Du kanske svarar att dels måste du kunna se Nuet, kunna stå still i varje ögonblick. Sånt är ju kanske inte så lätt i vardagens rusande. Dels är det själva njutandet - Du måste ju ha nåt att njuta av!
Njaa, säger jag, som menar att både rusandet och njutandet är upp till Dig! Jag tror att jag lite grann är inne på samma spår som den käre Björn Ranelid, det är inte i första hand de yttre omständigheterna som styr de bitarna Ditt liv. Det är Du själv. Nu börjar Du bli förbannad kanske, jag har ju ingen aning om hur kämpigt Du har det i din vardag. Att Du ska lära dig att njuta där Du är nu låter väl som ett hån - försök njuta själv med andetagen i halsen & hjärtklappning i affären med mobilen i örat & tvätten hemma & högen på jobbet & katten som ska ha mat & sex har du inte haft på 1 månad nu för du är för trött! Ja, jag skulle nog undra vad 17 Björn Ranelid är för en idiot i det sammanhanget. Men joo, jag insisterar på att han ser nåt väsentligt! Och det jag tror är att Du påverkar sånt här själv. Du antingen tar kontroll över hur Du lever, eller så släpper Du kontrollen. Så fort Du släppt kontrollen så är Du likt ett frö i vinden, singlar hit och dit beroende på väderlek. Jag vet för jag har testat själv.
Det luriga är att jag trodde jag hade kontroll över mitt liv, men egentligen så sprang jag bara efter vindströmmarna och ansträngde mig som attan för att hinna med i svängarna. Jag trodde att det var att ha koll på mitt liv att hänga med i stormvindarna som blåser. Springer Du efter alla små kastvindar i ditt liv? Anstränger Du dig för att sopa undan alla löv som blåser fram på gräsmattan hela tiden. Känner Du det som att så fort Du vänder dig om så är ett attans löv där?!! Var 17 kom det ifrån?!!
Jo, jag vet hur det är. Jag bröt ihop till slut. Nu har jag helt släppt den den typen av springeftervindarna&löven-kontrollen. Det var ju bara en illusion! Istället har jag ansträngt mina grå för att komma fram till vad som verkligen betyder nåt för mig. I det ljuset behöver jag bara sålla bland allt annat tjafs, strunta i vad andra ev kan tycka (alltid är det nån som tycket nåt) och banne mig stå upp för mig själv! För mig betydde det att få en känsla av sammanhang & en mindre ansträngade vardag - jag ville känna att jag hörde hemma nånstans & jag ville ha mindre måsten/borden i mitt liv. Så jag gjorde ganska stora förändringar i mitt privatliv, mitt fritidsliv och jag håller på med yrkeslivet också. Jag väljer bort prylar & prestige mot släkt & vänner. Jag väljer bort vräkig villa med trädgård mot praktisk lägenhet med blomlåda. Jag väljer bort tjusig karriär & hög lön mot mer tid för mig själv & mina närmaste. Jag har slängt bort prylar, gett bort prylar och de enda prylar som nu finns hos mig är sånt som betyder nåt känslomässigt & som är praktiskt.
För mig är lyx en känsla av sammanhang & mindre måsten/borden. För min hälsas skull så väljer jag att omge mig med den lyxen. Då kommer varje ögonblick i sänder och njutandet är en del av vardagen. Då har jag lärt mig att njuta där jag är.
Jag håller alltså på att lära mig vad det är att njuta där jag är. Resan har varit och är svår, så jag hoppas att Du inte gör samma misstag som jag gjorde. Spring inte och sopa efter vindarna & löven! Plocka ut dig själv från hela den scenen och gör om den efter dina värderingar och önskemål. Försök Du med att lyssna till det Björn Ranelid säger, för det handlar om Ditt liv här & nu. Är Du på väg upp eller ner?
Foto: www.fotoakuten.se
Njaa, säger jag, som menar att både rusandet och njutandet är upp till Dig! Jag tror att jag lite grann är inne på samma spår som den käre Björn Ranelid, det är inte i första hand de yttre omständigheterna som styr de bitarna Ditt liv. Det är Du själv. Nu börjar Du bli förbannad kanske, jag har ju ingen aning om hur kämpigt Du har det i din vardag. Att Du ska lära dig att njuta där Du är nu låter väl som ett hån - försök njuta själv med andetagen i halsen & hjärtklappning i affären med mobilen i örat & tvätten hemma & högen på jobbet & katten som ska ha mat & sex har du inte haft på 1 månad nu för du är för trött! Ja, jag skulle nog undra vad 17 Björn Ranelid är för en idiot i det sammanhanget. Men joo, jag insisterar på att han ser nåt väsentligt! Och det jag tror är att Du påverkar sånt här själv. Du antingen tar kontroll över hur Du lever, eller så släpper Du kontrollen. Så fort Du släppt kontrollen så är Du likt ett frö i vinden, singlar hit och dit beroende på väderlek. Jag vet för jag har testat själv.
Det luriga är att jag trodde jag hade kontroll över mitt liv, men egentligen så sprang jag bara efter vindströmmarna och ansträngde mig som attan för att hinna med i svängarna. Jag trodde att det var att ha koll på mitt liv att hänga med i stormvindarna som blåser. Springer Du efter alla små kastvindar i ditt liv? Anstränger Du dig för att sopa undan alla löv som blåser fram på gräsmattan hela tiden. Känner Du det som att så fort Du vänder dig om så är ett attans löv där?!! Var 17 kom det ifrån?!!
Jo, jag vet hur det är. Jag bröt ihop till slut. Nu har jag helt släppt den den typen av springeftervindarna&löven-kontrollen. Det var ju bara en illusion! Istället har jag ansträngt mina grå för att komma fram till vad som verkligen betyder nåt för mig. I det ljuset behöver jag bara sålla bland allt annat tjafs, strunta i vad andra ev kan tycka (alltid är det nån som tycket nåt) och banne mig stå upp för mig själv! För mig betydde det att få en känsla av sammanhang & en mindre ansträngade vardag - jag ville känna att jag hörde hemma nånstans & jag ville ha mindre måsten/borden i mitt liv. Så jag gjorde ganska stora förändringar i mitt privatliv, mitt fritidsliv och jag håller på med yrkeslivet också. Jag väljer bort prylar & prestige mot släkt & vänner. Jag väljer bort vräkig villa med trädgård mot praktisk lägenhet med blomlåda. Jag väljer bort tjusig karriär & hög lön mot mer tid för mig själv & mina närmaste. Jag har slängt bort prylar, gett bort prylar och de enda prylar som nu finns hos mig är sånt som betyder nåt känslomässigt & som är praktiskt.
För mig är lyx en känsla av sammanhang & mindre måsten/borden. För min hälsas skull så väljer jag att omge mig med den lyxen. Då kommer varje ögonblick i sänder och njutandet är en del av vardagen. Då har jag lärt mig att njuta där jag är.
Jag håller alltså på att lära mig vad det är att njuta där jag är. Resan har varit och är svår, så jag hoppas att Du inte gör samma misstag som jag gjorde. Spring inte och sopa efter vindarna & löven! Plocka ut dig själv från hela den scenen och gör om den efter dina värderingar och önskemål. Försök Du med att lyssna till det Björn Ranelid säger, för det handlar om Ditt liv här & nu. Är Du på väg upp eller ner?
Foto: www.fotoakuten.se
Hundar,katter & björnar plågas & dödas!
På den svenska gruppen Animal Protection Networks hemsida hänvisas till vedervärdig hantering av djur i Asien där det i år kommer slaktas 13-16 miljoner hundar & 4 miljoner katter. I flera länder i Asien torterar man avsiktligen hundar och katter i tron att kött med hög adrenalinhalt blir nyttigare, potenshöjande och mer smakrikt. Det händer också att de flås levande för att bli päls. I Expressen skrivs det om den helt vidriga hanteringen av björnar i Kina & Vietnam för att få potensmedel med mer.
Jag upplever det som ett generellt välkänt fenomen att det i en del kulturer används ingredienser av djur inom traditionell medicin. Att äta hundar har man tydligen börjat med på senare tid. Jag vet att mänskliga rättigheter kränks tex. i Kina, men det är något med att plåga & misshandla försvarslösa djur som väcker vilddjuret inom mig! När det sker så beräknat slentrianmässigt & iskallt i rena ekonomiska vinstintressen så känner jag en sån rasande vrede!
Jag tror att Ditt medvetande, din inre öppenhet & känslighet, för andra människor förutsätter detsamma när det gäller andra levande varelser. Jag tror att det i moderna framgångsrika samhällen måste finnas utrymme reflektion över gamla traditioner, beteenden & bruk. Jag tror inte på medmänsklighet & empati begränsat till varann, utan känner Du verklig medmänsklighet & har förmåga till sann empati - så närmar Du dig allt levande med den insikten och den ömheten.
Jag uppmanar Dig att göra det Du kan för att stoppa djurmisshandeln!
1. Namninsamling (som den svenska djurskyddsgruppen ovan håller i) når du här.
2. Du kan sätta in pengar för deras arbete Postgiro 26 22 49-6 eller Bankgiro: 5829-8373 (Nordea).
Pengarna går oavkortat till deras partners i Asien. Det kostar ca 90 kr att rädda ett katt- eller hundliv. En björn kostar ungefär 4200 kronor att rehabilitera på räddningshemmet under ett år.
3. Du kan bli medlem (även företagsmedlemskap!) i den svenska djurskyddsorganisationen här.
4. Du kan även hjäla djurskyddsorganisationen administrativt/praktiskt på många olika sätt. Besök gärna deras hemsida http://www.animalprotection.se/ för mer info.
Jag upplever det som ett generellt välkänt fenomen att det i en del kulturer används ingredienser av djur inom traditionell medicin. Att äta hundar har man tydligen börjat med på senare tid. Jag vet att mänskliga rättigheter kränks tex. i Kina, men det är något med att plåga & misshandla försvarslösa djur som väcker vilddjuret inom mig! När det sker så beräknat slentrianmässigt & iskallt i rena ekonomiska vinstintressen så känner jag en sån rasande vrede!
Jag tror att Ditt medvetande, din inre öppenhet & känslighet, för andra människor förutsätter detsamma när det gäller andra levande varelser. Jag tror att det i moderna framgångsrika samhällen måste finnas utrymme reflektion över gamla traditioner, beteenden & bruk. Jag tror inte på medmänsklighet & empati begränsat till varann, utan känner Du verklig medmänsklighet & har förmåga till sann empati - så närmar Du dig allt levande med den insikten och den ömheten.
Jag uppmanar Dig att göra det Du kan för att stoppa djurmisshandeln!
1. Namninsamling (som den svenska djurskyddsgruppen ovan håller i) når du här.
2. Du kan sätta in pengar för deras arbete Postgiro 26 22 49-6 eller Bankgiro: 5829-8373 (Nordea).
Pengarna går oavkortat till deras partners i Asien. Det kostar ca 90 kr att rädda ett katt- eller hundliv. En björn kostar ungefär 4200 kronor att rehabilitera på räddningshemmet under ett år.
3. Du kan bli medlem (även företagsmedlemskap!) i den svenska djurskyddsorganisationen här.
4. Du kan även hjäla djurskyddsorganisationen administrativt/praktiskt på många olika sätt. Besök gärna deras hemsida http://www.animalprotection.se/ för mer info.
I Expressen skrivs även om djurskyddsorganisationen Animal Asia Foundation (AAF) med säte i Kina som kämpar under ledning av eldsjälen Jill Robinson för att köpa björnar fria från farmerna..." Här finns en länk till deras sida där Du kan skänka pengar till olika ändamål, för hjälp till björnar, hundar eller katter mm.
Jag hävdar att om Kina vill bli betraktat som ett modernt land berikat av vetenskap, konst och visdom så MÅSTE DE UPPHÖRA MED DJURMISSHANDELN!!!! Jag vill vara tydlig med att jag fördömer all djurmisshandel världen över - det finns mycket som behöver förbättras inom europeiska länder och jag tänker närmast på EU vad gäller djurens rättigheter, djurhållning & hantering! Men idag bloggar jag om den ofattbara nöd som björnar & miljontals hundar och katter i Asien lever & dör under! 
Denna vovve lever som familjemedlem i mitt hem & jag tar hand om henne efter bästa förmåga, vilket förhoppningsvis är ganska bra. Hon är numer en vuxen hunddam med en härlig personlighet. Skulle nån vilja plåga eller äta henne skulle de få med mig att göra!
Jag nämner även den artikel jag bloggat om tidigare, där forskare kommit fram till att hundar har förmåga till empati med människor. Det minsta man skulle kunna vänta sig är väl att människor skulle ha förmåga till empati med hundar (och alla andra levande varelser).
Min Lördagsnattsdröm!
Lördagseftermiddag. Nyduschad & len sitter jag i min vita badrock och knappar upp ljudet på fjärrkontrollen när Enriqe Iglesias sjunger sin medryckande heta sommardänga. Solstrålarna silar in genom den mörkrosa taftgardinen i balkongdörren, som står på vid gavel. Jag spelar för hela huset & taxichaffisarna som snabbparkerar utanför ibland. Det är så Du ska lyssna på musik när Du ska gå ut - på högsta volym!
Jag har redan hällt upp en halvstark gin & tonic, isbitarna klirrar & det immar på glaset när jag tar den första svala klunken. Jag pudrar mig försiktigt och målar mörka linjer med den nyvässade svarta kohlpennan. Duttar med skimrande skugga och markerar svagt mina ögonbryn. Mmmm, dricker en kall klunk till & nynnar med. Nu är det Madonna och Justin som ljuder och pulserar i högtalarna. Vi pratar lite högt mellan sippar av drink & mjuka knapriga cashewnötter, jag älskar cashewnötter.
Solen är varm, luften är varm & det är ganska tyst från gatan utifrån, trafiken tystnar allteftersom sommarkvällen lägger sig. Fnitter & skratt. Gamla historier, minnen från förr blandas med funderande kring val av örhängen & skor. Stämningen är skön. När dörren slängs i lås dröjer parfymdunsterna kvar, blomdoft & kryddor blandas med sötaktigt glansspray.
På håll syns folket som parkerat sig vid uteborden & parasollen för länge sedan. Gyllene ölglas skummar och dunkel musik når ut på kullerstenarna som vi följer. Skymningen är också varm & ljus. Vi slinker in till kvällens mål där bardisken reflekteras i spegeln & clubhitsen dunkar i golvet. Jag letar i väskan efter sedllarna, jag lämnar alltid kortet hemma när jag går ut, till den kylda engelska cidern. Läskande äppelmust som jag dricker små munfullar av, men nästan lite begärligt för den goda smakens skull. Leenden och diskreta blickar omkring oss, alltid roligt att se vad de andra donnorna bär, hur de har håret och sånt, Mer prat, igenkännande & uppmärksammande. Mer äppleklunkar, sen iskall bärnstensfärgad öl.
Vi dansar i trängseln, rytmiskt, glädjefullt. Utbyter lysande ögon emellan oss. En urtida ritual moderniserad.
Min dröm om lördagnatten, den som inte blev av.
Foto: www.fotoakuten.se
Jag har redan hällt upp en halvstark gin & tonic, isbitarna klirrar & det immar på glaset när jag tar den första svala klunken. Jag pudrar mig försiktigt och målar mörka linjer med den nyvässade svarta kohlpennan. Duttar med skimrande skugga och markerar svagt mina ögonbryn. Mmmm, dricker en kall klunk till & nynnar med. Nu är det Madonna och Justin som ljuder och pulserar i högtalarna. Vi pratar lite högt mellan sippar av drink & mjuka knapriga cashewnötter, jag älskar cashewnötter.
Solen är varm, luften är varm & det är ganska tyst från gatan utifrån, trafiken tystnar allteftersom sommarkvällen lägger sig. Fnitter & skratt. Gamla historier, minnen från förr blandas med funderande kring val av örhängen & skor. Stämningen är skön. När dörren slängs i lås dröjer parfymdunsterna kvar, blomdoft & kryddor blandas med sötaktigt glansspray.
På håll syns folket som parkerat sig vid uteborden & parasollen för länge sedan. Gyllene ölglas skummar och dunkel musik når ut på kullerstenarna som vi följer. Skymningen är också varm & ljus. Vi slinker in till kvällens mål där bardisken reflekteras i spegeln & clubhitsen dunkar i golvet. Jag letar i väskan efter sedllarna, jag lämnar alltid kortet hemma när jag går ut, till den kylda engelska cidern. Läskande äppelmust som jag dricker små munfullar av, men nästan lite begärligt för den goda smakens skull. Leenden och diskreta blickar omkring oss, alltid roligt att se vad de andra donnorna bär, hur de har håret och sånt, Mer prat, igenkännande & uppmärksammande. Mer äppleklunkar, sen iskall bärnstensfärgad öl.
Vi dansar i trängseln, rytmiskt, glädjefullt. Utbyter lysande ögon emellan oss. En urtida ritual moderniserad.
Min dröm om lördagnatten, den som inte blev av.
Foto: www.fotoakuten.se
Dejtingsajter - Mycket skoj & inte bara sex!
I Aftonbladet tipsar de om Dejtingsajterna och lämnar tips för hur Du ska lyckas bra med flirtandet både på nätet och i verkliga livet. Jag bloggade ju om värdet av dejtingsajterna i Hellre Dejtingsiter än Robotsex & har själv prövat lyckan! Det är himla roligt måste jag säga!! Jag har blivit "winkad" åt och uppsatt på "hotlists" och njuter i fulla drag!! Jag är fullt tydlig med att det är vänskap jag är ute efter, inte dejting & sex, men jag har någ fått några såna svar också.. hihi. Tyvärr är det ju så att fler vill ha romantik & sex än vänskap & annat sånt skoj. Men jag ger mig inte. Dessuton finns det faktiskt många som söker både vänskap & sex - och då inte nödvändigtvis med samma person (nu uttryckte jag mig nog lite tvetydigt kanske..). Så jag tror jag kommer hitta några goda vänner både i närheten & på andra håll i världen!
Min karl har just fått ta lite bättre foton som jag kanske kanske ska lägga ut - jag borde väl vara lite rädd om privatlivet - säger syrran i alla fall..Hmmm.... Man lever bara en gång!!! Så Du! Se till att ha lite roligt & ta inte allt på så stort allvar - att lägga in dig på nån dejtingsajt är ett bra & skojigt sätt att träffa nya människor som Du kanske aldrig hade fått träffa annars! Njut av det - även om Du inte tänder på alla eller hittar din stora kärlek på en gång så finns det många härliga människor därute. De kan vara värda att lära känna & hittar Du några nya vänner så har Ditt liv blivit rikare ändå!
Jo, Du kanske undrar vad karln hemma säger om mina påhitt? Han har alltid låtit mig hållas & hittills har det gått bara bra - jag berättar för honom om vad jag gör också..och jag gör inget barnförbjudet annat än med honom...Han tycker även att det bara är roligt om jag kan hitta nya vänner. Han är för det mesta en mycket snäll man.
Foto: www.fotoakuten.se
Min karl har just fått ta lite bättre foton som jag kanske kanske ska lägga ut - jag borde väl vara lite rädd om privatlivet - säger syrran i alla fall..Hmmm.... Man lever bara en gång!!! Så Du! Se till att ha lite roligt & ta inte allt på så stort allvar - att lägga in dig på nån dejtingsajt är ett bra & skojigt sätt att träffa nya människor som Du kanske aldrig hade fått träffa annars! Njut av det - även om Du inte tänder på alla eller hittar din stora kärlek på en gång så finns det många härliga människor därute. De kan vara värda att lära känna & hittar Du några nya vänner så har Ditt liv blivit rikare ändå!
Jo, Du kanske undrar vad karln hemma säger om mina påhitt? Han har alltid låtit mig hållas & hittills har det gått bara bra - jag berättar för honom om vad jag gör också..och jag gör inget barnförbjudet annat än med honom...Han tycker även att det bara är roligt om jag kan hitta nya vänner. Han är för det mesta en mycket snäll man.
Foto: www.fotoakuten.se
Blondinbella, bloggar & P-piller
I Metro funderar Alex Schulman över bloggen Blondinbellas framgångar. Jaa, jag förstår verkligen inte heller hur den kan vara så intressant men jag anar att det beror på att jag själv inte är en 17-åring med intressen, funderingar & drömmar som många ungdomar har vid den tidpunkten i livet. Jag lyckönskar Blondinbella till fortsatta framgångar - det är alltid roligt att se tjejer & kvinnor komma nån vart i den här världen. Jag tror nog att hon med tiden och alla erfarenheter hon gör på vägen utvecklas till en mogen vuxen kvinna som kan stå för sig själv & det hon vill med sitt liv - om det nu blir mode eller annat får väl framtiden visa.
Låt våra unga tjejer ta plats i samhällets sfärer säger jag bara, deras liv är lika viktiga som alla andras & det är ta mig 17 inte lätt att vara en tonårig tjej nuförtiden. De har rätt till sina egna funderingar, önskningar & uttryck - det enda vi andra ska göra, tycker jag personligen, är att guida dem på vägen mot vuxenlivet så att de hyggligt lyckas få en sund balans på den där tunna linjen mellan sina Inre Jag vs Samhällets schabloniserade stereotyper & normer om hur tjejer/kvinnor borde vara.
Om nu Schulman värnar om bloggar med andra "djupare" innehåll får han gärna tipsa mig om nån - det kan vara roligt att få se vad han tycker är läsvärt! Jag har själv lite svårt att hitta bloggar som jag känner för, men det kan ju bero på att jag kanske är "lite som jag är" ...hihi... Kanske skulle jag avsky sånt han tycker är bra? Men jag vet att jag varken skulle döma honom eller mig själv för det. Det är så lätt att döma och jag gillar inte ens ordet - för det handlar ju ofta om att döma ut. Sånt tycker jag inte riktigt om, livet är för kort för sånt & man är aldrig perfekt själv & varför ska man sträva efter perfektion & vems definition av perfektion i så fall?... Jo, jag slutar blogga om detta nu.
Du kan istället läsa Metros artikel om p-piller - tydligen gör pillren att vi kvinnor väljer "fel"män!
Artikeln var riktigt intressant! Det var väl det jag alltid misstänkt efter att ha ätit flera olika sorters p-piller i många år. De påverkar dig visst på mer sätt än läkarna säger!!!! Pillrena är bra, ja nåt annat går väl inte att säga. Men jag undrar vad de stoppar i dem...Jag har ständigt fått nya efter några år i taget eftersom de jag åt drogs in av hälsoskäl & nåt nytt kom ut på marknaden.
Under den värsta fasen i min depression var jag så sjuk att jag slutade med p-pillrena - jag klarade ju inte av att sköta sånt. Sen dess har jag inte börjat om med de heller. Ärligt talat så vill jag inte heller - jag har en annan känsla & lust för samliv & sex (när den andan faller på) än tidigare. Jag tror inte bara det är för att jag rehabiliteras från depressionen utan jag tror att frånvaron av p-piller gjort nåt positivt för min hälsa. Kanske var det det som också bidrog till mina funderingar om makens vara eller ickevara - att mitt luktsinne har ändrats?...Mycket ska man höra, svårt att veta vad man ska tro på..Men jag vet att jag, här & nu, älskar doften av blommor & doften av maken.
Foto: www.fotoakuten.se
Låt våra unga tjejer ta plats i samhällets sfärer säger jag bara, deras liv är lika viktiga som alla andras & det är ta mig 17 inte lätt att vara en tonårig tjej nuförtiden. De har rätt till sina egna funderingar, önskningar & uttryck - det enda vi andra ska göra, tycker jag personligen, är att guida dem på vägen mot vuxenlivet så att de hyggligt lyckas få en sund balans på den där tunna linjen mellan sina Inre Jag vs Samhällets schabloniserade stereotyper & normer om hur tjejer/kvinnor borde vara.
Om nu Schulman värnar om bloggar med andra "djupare" innehåll får han gärna tipsa mig om nån - det kan vara roligt att få se vad han tycker är läsvärt! Jag har själv lite svårt att hitta bloggar som jag känner för, men det kan ju bero på att jag kanske är "lite som jag är" ...hihi... Kanske skulle jag avsky sånt han tycker är bra? Men jag vet att jag varken skulle döma honom eller mig själv för det. Det är så lätt att döma och jag gillar inte ens ordet - för det handlar ju ofta om att döma ut. Sånt tycker jag inte riktigt om, livet är för kort för sånt & man är aldrig perfekt själv & varför ska man sträva efter perfektion & vems definition av perfektion i så fall?... Jo, jag slutar blogga om detta nu.
Du kan istället läsa Metros artikel om p-piller - tydligen gör pillren att vi kvinnor väljer "fel"män!
Artikeln var riktigt intressant! Det var väl det jag alltid misstänkt efter att ha ätit flera olika sorters p-piller i många år. De påverkar dig visst på mer sätt än läkarna säger!!!! Pillrena är bra, ja nåt annat går väl inte att säga. Men jag undrar vad de stoppar i dem...Jag har ständigt fått nya efter några år i taget eftersom de jag åt drogs in av hälsoskäl & nåt nytt kom ut på marknaden.
Under den värsta fasen i min depression var jag så sjuk att jag slutade med p-pillrena - jag klarade ju inte av att sköta sånt. Sen dess har jag inte börjat om med de heller. Ärligt talat så vill jag inte heller - jag har en annan känsla & lust för samliv & sex (när den andan faller på) än tidigare. Jag tror inte bara det är för att jag rehabiliteras från depressionen utan jag tror att frånvaron av p-piller gjort nåt positivt för min hälsa. Kanske var det det som också bidrog till mina funderingar om makens vara eller ickevara - att mitt luktsinne har ändrats?...Mycket ska man höra, svårt att veta vad man ska tro på..Men jag vet att jag, här & nu, älskar doften av blommor & doften av maken.
Foto: www.fotoakuten.se
Snygga glasögon gör Dig läcker!
I Aftonbladet har Du lite tips på heta bågar & hur Du kan sminka dig när Du har glasögon!
Glasögontrenden är tydligen het i höst. Själv har jag glasisar sen tonåren och har nu haft samma glasögon i 10 år, trot eller ej. Som genom en högre makt gripit in så tappade jag mina gamla svartbågade glasögon i klinkergolvet i lördags. Glasen sprack. Vad göra för den som är mullvadsblind utan hjälpmedel? Min karl fick ringa sin optiker o leda mig dit - jag såg ju inget själv! Efter att ha testat typ 20 olika bågar så valde jag de glasögonbågar som optikern föreslog. De var ett lyft. Jag kände inte igen mig i de heller - vem var den moderna läckra tjejen i spegeln? Min karl bara log - han tänder nog på läckra glasögonkvinnor, hihi.. Men de nya glasögon kunde komma inom 2 veckor sa de. TVÅ VECKOR!! Vad skulle jag göra under tiden?
Med fasa föreställde jag mig att låta mina hundar axla rollen som ledhund till matte i hennes stora nöd. Mardrömmen, eller rättare sagt skräckfilmen, utspelades i mitt huvud. Jag skulle vara mos inom en kvart antagligen, nedmejad av bilister medan hundarna skuttade vidare...
Det fick bli linser. Den rara optikern gav mig en snabbkurs & inom en halvtimme såg jag världen genom mina linsögon, och inte genom glasögonen! Jag kände inte igen mig framför spegeln, mina ögon var ju stora och inte de små springor jag sett förut. Optikern förklarade att ögonen förminskas via glasögonen, så därför såg jag nu mina ögon i all dess prakt. Jag for raka vägen hem och sminkade mig & det var riktigt roligt för nu såg jag ju hur jag målade mig! 
Jag säger bara att snygga glasögon gör Dig läcker!
Funkar det för mig så gör det för Dig! Så pröva något nytt & lyssna gärna på optikern, de vet vad de pratar om.. tycker jag i af. Jag gick till Annes optiker på Knalleland för hon är så rar & inte svindyr. Men om jag skulle ha glasögon som accessoar - som en del tydligen har - så skulle jag nog köpa dem via de allra billigaste affärerna eller via nätet.
Jag har hört att en del kan ha typ 10 par som de byter mellan, men av princip skulle jag nog aldrig lägga såna summor på glasögon ens om jag hade det. Om jag får råd kanske jag skaffar en modell till - som jag kan varva med - för det är ju ganska läckert med glasögon..
Vad betyder håret för Dig som kvinna?
Blondes have more fun! Nå, hur är det med den saken egentligen, vad betyder min hårfärg & mitt hår för mig som kvinna? Jag ser i Aftonbladet att det är brunetter som har högre lön och är mer framgångsrika hos män! I undersökningen bland 3000 kvinnor, som det hänvisas till, säger 20 % av de tjejer som färgar sitt hår mörkt att de även känner sig lyckligare & har mer självförtroende än blondinerna!
Jag minns när jag i de tidiga 20-åren klippte av mitt långa blonda & blekta hårsvall. Det var under den perioden i mitt liv då jag lekte på nattklubbarna med min bästa kompis - vi älskade alla 90-talsklubbhits & dansade hela nätterna! Jag var förunnad en tid att få den trevliga ytliga uppmärksamhet som många unga tjejer uppskattar, för att testa av sina egna & andras gränser i begynnande vuxenliv & identitet, utan att för den sakens skull involvera sig i djupare aktiviteter.
Så kom den dag då jag var redo för att vilja mer, vilja bli sedd & uppskattad för den jag är. Så jag klippte en riktigt kort page. Typ Sharon Stone på den tiden. Jag kände mig lite rädd när håret började lägga sig i högar på golvet hos frissan. Men samtidigt fylldes jag av en inre styrka & kände nästan en slags befrielse. Stolt gick jag därifrån i min nya korta frisyr, med mitt nya självständigare jag!
Insikten om konsekvensen av min nya frisyr kom sent en lördagskväll & är fastbränd på min synhinna & i mitt intre. Helt plötsligt var det ingen kille som såg mig! Priset för att bända mig loss ur ytliga kvinnoideal & stärka mig själv som person var osynlighet. Jo, jag ångrade mig djupt ett tag. Men samtidigt så tänkte jag att de som inte ser mig nu, de som inte bryr sig om mig nu - är inte värda att ha ändå!
Jag inser numer att jag alltid gjort en del dramatiska utseendeförändringar vid förändringar i mitt inre liv. Jag tänker inte avslöja allt här & nu. Det senaste är just det att jag dels färgar mitt hår mörkt, dels att jag sparar ut till ett långt kvinnligt hårsvall. För i takt med att mitt Inre Jag nu sakta, sakta, sakta växer sig starkare än det nånsin varit, så frigör jag mig själv mer från alla fördomar & alla fack som jag själv & andra mer eller mindre omedvetet vill stoppa mig i. Jag vågar alltmer vara mig själv, se ut som jag vill & göra det för mig egen skull. Skulle jag ha lust att vara en ljuvlockig honungsfärgad Törnrosa eller platinablond Askunge så är jag det! Men nu känner jag mig mer som en sensuell svartlockig Snövit så nu är jag det! Och Du - Du som tror att det säger nåt om min intelligens & integritet, min förmåga till medmänsklighet & kärlek eller min passion för livet - Du är bara så urbota dum!
PS - En superskoj GRATIS sida att med ditt EGET FOTO testa olika skönhetsstilar på med hår o smink är
www.beautyriot.com !!
"Bad Hair Day!"
Jag minns när jag i de tidiga 20-åren klippte av mitt långa blonda & blekta hårsvall. Det var under den perioden i mitt liv då jag lekte på nattklubbarna med min bästa kompis - vi älskade alla 90-talsklubbhits & dansade hela nätterna! Jag var förunnad en tid att få den trevliga ytliga uppmärksamhet som många unga tjejer uppskattar, för att testa av sina egna & andras gränser i begynnande vuxenliv & identitet, utan att för den sakens skull involvera sig i djupare aktiviteter.
Så kom den dag då jag var redo för att vilja mer, vilja bli sedd & uppskattad för den jag är. Så jag klippte en riktigt kort page. Typ Sharon Stone på den tiden. Jag kände mig lite rädd när håret började lägga sig i högar på golvet hos frissan. Men samtidigt fylldes jag av en inre styrka & kände nästan en slags befrielse. Stolt gick jag därifrån i min nya korta frisyr, med mitt nya självständigare jag!
Insikten om konsekvensen av min nya frisyr kom sent en lördagskväll & är fastbränd på min synhinna & i mitt intre. Helt plötsligt var det ingen kille som såg mig! Priset för att bända mig loss ur ytliga kvinnoideal & stärka mig själv som person var osynlighet. Jo, jag ångrade mig djupt ett tag. Men samtidigt så tänkte jag att de som inte ser mig nu, de som inte bryr sig om mig nu - är inte värda att ha ändå!
Jag inser numer att jag alltid gjort en del dramatiska utseendeförändringar vid förändringar i mitt inre liv. Jag tänker inte avslöja allt här & nu. Det senaste är just det att jag dels färgar mitt hår mörkt, dels att jag sparar ut till ett långt kvinnligt hårsvall. För i takt med att mitt Inre Jag nu sakta, sakta, sakta växer sig starkare än det nånsin varit, så frigör jag mig själv mer från alla fördomar & alla fack som jag själv & andra mer eller mindre omedvetet vill stoppa mig i. Jag vågar alltmer vara mig själv, se ut som jag vill & göra det för mig egen skull. Skulle jag ha lust att vara en ljuvlockig honungsfärgad Törnrosa eller platinablond Askunge så är jag det! Men nu känner jag mig mer som en sensuell svartlockig Snövit så nu är jag det! Och Du - Du som tror att det säger nåt om min intelligens & integritet, min förmåga till medmänsklighet & kärlek eller min passion för livet - Du är bara så urbota dum!
PS - En superskoj GRATIS sida att med ditt EGET FOTO testa olika skönhetsstilar på med hår o smink är www.beautyriot.com !!
"Bad Hair Day!"
Hellre Dejtingsajter än Robotsex!
Jaa, jag tycker att jag kan känna mig ensam (trots jag har en partner) men när jag ser i dagens Aftonbladet att sex med robotar ligger i en nära framtid blir t.o.m. jag förtvivlad & illamående! Vad är det för fel på folk? Jag har varit gift länge och tur är väl det att jag håller på troheten, för jag tycker att det finns trevliga män lite överallt. Det är ju för 17 bara att öppna ögonen - då menar jag även Ditt lilla fönster in till din själ - så ser Du hur många fina & intressanta potentiella partners det finns därute! Så mycket stress, press & annat tjafs kan det väl inte finnas i Ditt liv att Du hellre har sex med en robot än en härlig människa?
Skulle Du inte ha tid, ork & våga se Dig omkring efter ev blivande partners i verkliga livet så kan Du alltid anmäla dig på en dejtingsite! Jag har precis upptäckt dem - det finns hur många som helst! Det jag är ute efter är inte tyvärr inte sex, utan kompisar att umgås med eller mer "brevvänner". Det är himla mycket svårare att hitta såna kan jag säga dig...
Men attans vad det finns män (eller kvinnor - för dig som föredrar dem) som verkar rara på dessa siter! Jag blir riktigt nyfiken...Jag tittar fn på min andra hälft som ligger i soffan & sover - tänk att få nån extra bredaxlad sensuell man att umgås med bara i socialt syfte!? Hihi...en kvinna kan ju få drömma! Tillbaka till ämnet: snälla Du avstå robotsex! Flörta med nästa trevliga varelse Du träffar istället, och nästa, och nästa..Får Du inte varma blickar tillbaka så fixa till en profil på dejtingsite & njut av den spännande resan att träffa riktiga fullblodsmänniskor!
Jag tycker att äkta vara smakar bäst!
PS - Skulle Du råka på nån som vill skapa en "Bara Vänner-site" så tipsa mig, jag vill gärna ha nya vänner! Som jag skrivit tidigare så är det banne mig inte lätt att få när man är vuxen...
Foto: www.fotoakuten.se
Skulle Du inte ha tid, ork & våga se Dig omkring efter ev blivande partners i verkliga livet så kan Du alltid anmäla dig på en dejtingsite! Jag har precis upptäckt dem - det finns hur många som helst! Det jag är ute efter är inte tyvärr inte sex, utan kompisar att umgås med eller mer "brevvänner". Det är himla mycket svårare att hitta såna kan jag säga dig...
Men attans vad det finns män (eller kvinnor - för dig som föredrar dem) som verkar rara på dessa siter! Jag blir riktigt nyfiken...Jag tittar fn på min andra hälft som ligger i soffan & sover - tänk att få nån extra bredaxlad sensuell man att umgås med bara i socialt syfte!? Hihi...en kvinna kan ju få drömma! Tillbaka till ämnet: snälla Du avstå robotsex! Flörta med nästa trevliga varelse Du träffar istället, och nästa, och nästa..Får Du inte varma blickar tillbaka så fixa till en profil på dejtingsite & njut av den spännande resan att träffa riktiga fullblodsmänniskor!
Jag tycker att äkta vara smakar bäst!
PS - Skulle Du råka på nån som vill skapa en "Bara Vänner-site" så tipsa mig, jag vill gärna ha nya vänner! Som jag skrivit tidigare så är det banne mig inte lätt att få när man är vuxen...
Foto: www.fotoakuten.se
Årets affärsidé: en Sök Nya Vännersite?
Jag vill träffa nya vänner! Att maila med, skvallra i telefon, fika och göra sånt som kvinnor tycker om att göra, shoppa, skratta, gråta, dela med sig av livet och få goda råd, stör och tips! Men hur 17 gör jag det som 37-årig barnlös kvinna på en ort där jag inte känner någon? Via jobbet finns ingen som passar tyvärr. Jag har sökt efter lämpliga föreningar men om jag inte idrottar eller vill aktivera mig politiskt eller inte är plus 50 år så finns det liksom inte kvar så mycket. Så vad gör då en rådig självständig Donna? Joo, hon söker på Internet efter någon site där man kan skriva in sig som "söker ny tjejkompis att fika med" osv.
Vad finner jag till min stora sorg! Det finns inget sånt forum såvitt jag kan se! Om jag vill ha kärlek eller sex så kryllar det av olika kontaktsiter. Men vill jag hitta en tjejkompis som kanske delar mina intressen osv så är det kört! I denna moderna tid?
Hur gör man för att finna tjejkompisar när man är vuxen? Jag har flyttat runt i hela Sverige både som barn & vuxen. Har bott i småstad, ute i bushen, förorter, osv. På varje ställe har jag lyckats känna nya människor, men när nästa flytt kom så kunde jag liksom inte behålla kontakten utan fick börja om igen. Att bränna alla broar är nog den politik jag fört i mitt liv hittills. Men nu är jag less. Jag ser att det finns andra kvinnor som är i samma sits som jag, tex via en blogg i Livet i träsket. Så jag frågar ett datasnille vi känner som berättar vad som skulle krävas för att lägga upp en sån site. Jag inser att det inte är så svårt, men jag fixar det inte med min sjukdom som tar all min kraft, o vår datasnillande vän är redan alltför upptagen med sitt jobb. Suck.
Så Snälla Du - kan Du fixa en Sök Nya Vännersite åt mig? Jag vill få några goda väninnor i mitt liv.
I Dödens närhet inser Du vad Lycka är
I den informatiova & intressanta bloggen Skattepolitik och samhällsfilosofi funderas kring en undersökning om lycka - där Sverige kom på 14 plats. Enligt denna finns fem områden av vikt för hur folk i ett land placerar sig i genomsnittlig lyckonivå. 1) Ekonomiska faktorer, 2) Politisk frihet, rättsäkerhet och rättigheter, 3) Trygghet och stabilitet, 4) Offentliga sektorns serviceområde samt 5) Kulturella normer, värderingar, föreställningar och levnadssätt.
Jag som dels är statsanställd, dels kämpar med en svår depression, funderar mycket över lycka. Jag är övertygad om att lycka rent spontant kan vara olika saker beroende på vem Du frågar, även om generella mönster finns utifrån olika faktorer. Tydligen sammanhänger svenskars syn på lycka med ovanstående kategorier. Att vårt land kommer på 14 plats tycker jag är ett ganska tydligt svar på hur svenskar mår allmänt sett. Det kunde vara bättre. Jag kan inte låta bli att tänka att faktor nr 5 är det mest intressanta området att titta vidare på. Kulturella normer, värderingar, föreställningar och levnadssätt. Hur ser det ut i vårt land egentligen?
Jag upplever mig se hos många att det finns en uppfattning om att livet alltid ska vara lyckligt. Att det naturliga tillståndet är lycka, och är Du inte är lycklig så är Du antingen i Kris eller Sjuk eller bådadera. Ofta drar man likhetstecken mellan kris och sjuk, men jag tror inte att Du behöver vara sjuk bara för att Du är i en kris. Termen kris har blivit en slasktratt för diverse olika svårigheter, varav långt ifrån alla har med sjukdomstillstånd att göra. Många av de svårigheterna tror jag kan hanteras på samma sätt som jag gjort - för att få en klar uppfattning om sig själv. Men svår depression, liksom många sjukdomar som påverkar ditt psyke kraftigt, ger nog många gånger upphov till någon slags kris.
Min personliga erfarenhet är att mot bakgrund av Döden, så får Du verkligen perspektiv på lycka. Så för mig gav nog sjukdomen upphov till en kris. Eftersom jag var och är sjuk ännu, så är det svårt för mig att hantera krisen. Efter depressionens värsta faser, där döden alltid är närvarande, påminns jag om vad som verkligen har betydelse just för mig. Jag behöver leva mitt liv så att jag inte blir sjuk. Och då behöver jag sätta mig själv först. Det gör jag genom att rätta mitt leverne efter min hälsa. Så jag behöver medicinsk vård & behandling, nånstans att bo & pengar till mat o räkningar, samt nära & kära. Allting annat är överflödigt. Det är därför jag tänker ändra inriktning på mitt liv ännu mer. I framtiden bor jag nära min släkt, jag ägnar mer tid åt mig själv & min partner, jag väljer arbete med mindre stress & press, jag väljer bort ägodelar & lever enklare. Det betyder inte att jag kommer vara lycklig jämt, och det är inte syftet heller.
Målet med livet är inte att jag ska vara lycklig jämt, utan att leva så att jag inte blir sjuk av livet.
Kanske de tankarna kan vara något som Du kan använda dig av i ditt liv?
Kanske vi svenskar behöver förändra en del av våra värderingar, våra föreställningar om det som är "normalt & vanligt i svensk lyckoväg" för att istället göra det mer individuellt?
Vad behöver Du i ditt liv?
Foto: www.fotoakuten.se
Jag som dels är statsanställd, dels kämpar med en svår depression, funderar mycket över lycka. Jag är övertygad om att lycka rent spontant kan vara olika saker beroende på vem Du frågar, även om generella mönster finns utifrån olika faktorer. Tydligen sammanhänger svenskars syn på lycka med ovanstående kategorier. Att vårt land kommer på 14 plats tycker jag är ett ganska tydligt svar på hur svenskar mår allmänt sett. Det kunde vara bättre. Jag kan inte låta bli att tänka att faktor nr 5 är det mest intressanta området att titta vidare på. Kulturella normer, värderingar, föreställningar och levnadssätt. Hur ser det ut i vårt land egentligen?
Jag upplever mig se hos många att det finns en uppfattning om att livet alltid ska vara lyckligt. Att det naturliga tillståndet är lycka, och är Du inte är lycklig så är Du antingen i Kris eller Sjuk eller bådadera. Ofta drar man likhetstecken mellan kris och sjuk, men jag tror inte att Du behöver vara sjuk bara för att Du är i en kris. Termen kris har blivit en slasktratt för diverse olika svårigheter, varav långt ifrån alla har med sjukdomstillstånd att göra. Många av de svårigheterna tror jag kan hanteras på samma sätt som jag gjort - för att få en klar uppfattning om sig själv. Men svår depression, liksom många sjukdomar som påverkar ditt psyke kraftigt, ger nog många gånger upphov till någon slags kris.
Min personliga erfarenhet är att mot bakgrund av Döden, så får Du verkligen perspektiv på lycka. Så för mig gav nog sjukdomen upphov till en kris. Eftersom jag var och är sjuk ännu, så är det svårt för mig att hantera krisen. Efter depressionens värsta faser, där döden alltid är närvarande, påminns jag om vad som verkligen har betydelse just för mig. Jag behöver leva mitt liv så att jag inte blir sjuk. Och då behöver jag sätta mig själv först. Det gör jag genom att rätta mitt leverne efter min hälsa. Så jag behöver medicinsk vård & behandling, nånstans att bo & pengar till mat o räkningar, samt nära & kära. Allting annat är överflödigt. Det är därför jag tänker ändra inriktning på mitt liv ännu mer. I framtiden bor jag nära min släkt, jag ägnar mer tid åt mig själv & min partner, jag väljer arbete med mindre stress & press, jag väljer bort ägodelar & lever enklare. Det betyder inte att jag kommer vara lycklig jämt, och det är inte syftet heller.
Målet med livet är inte att jag ska vara lycklig jämt, utan att leva så att jag inte blir sjuk av livet.
Kanske de tankarna kan vara något som Du kan använda dig av i ditt liv?
Kanske vi svenskar behöver förändra en del av våra värderingar, våra föreställningar om det som är "normalt & vanligt i svensk lyckoväg" för att istället göra det mer individuellt?
Vad behöver Du i ditt liv?
Foto: www.fotoakuten.se
Slottsstjärnorna är inte Dokusåpa!
Jag läser med förtjusning gårdagens Dagens Nyheters (DN) reportage om årets Stjärnorna på slottet. Jonas Gardell, Staffan Scheja, Kerstin Dellert, Janne "Loffe" Carlsson & Christina Schollin deltar denna gång när serien visas kring årsskiftet. Jag längtar redan nu för en inblick i deras slottsrum med omnejd, att serveras maffiga middagar med spännande småprat & personliga anekdoter. Kanske, förhoppningsvis, någon kryddig likör via ett naket ögonblick in i våra konstnärliga personligheters skrymslen.
Jag njuter faktiskt av dessa SVT-sändningar som höjer sig milsvida över det andra smaklösa anrättningarna som brukar visas på TV. Håller inte med om jämförelsen med en dokusåpa som framhålls i DN. Tvärtom undrar jag hur de i DN orkar hålla uppe den cyniska jargongen. Hur kommer det sig att så många ska främja sig från äkta mänskliga uttryck? Ta avstånd från närhet, känslighet, svårigheter? Allt som visas på TV ska schabloniseras och förpackas likt storindustriers broiler. Känslokallt. Avståndstagande. Fake.
Jag hävdar att Stjärnorna på slottet inte är en dokusåpa. Det är en spännande samling kända svenska personligheter som vågar delar med sig av sig själva & sina liv. Vi får följa dem mötas & i det mötet sker något ganska underbart. I alla möten sker något underbart, om vi låter det, i stället för att fegt rygga tillbaka.
Jag var allvarligt sjuk i en depression när jag försökte följa förra årets slottsstjärnor. Det jag då såg var en mångfald sköna människor i stunder av humor & humör, skoj & allvar, andlighet & sorg. Jag grät när Magnus Härenstam berättade om sin fru, njöt av att se Britt Eklands starka kvinna som går sin egen väg, charmades av Peter Stormares spännande & starka personlighet, imponerades av skönsjungandes Jan Malmsjös kraft & geni, och i ärlighetens namn fascinerades av Arja Saijonmaas såväl politiska engagemang som hennes bitvis osympatiska sätt.
Jag tycker att det här programmet är både intressant och fint.
Jag vet jag är naiv i mycket, men jag känner närheten till människorna och i mina ögon visar de på sina sätt att de är som många av oss, starka & sköra ibland samtidigt. För mig är det en gåva att se, att känna, att jag inte är ensam på jorden om det. Jag hoppas att de också känner det.
Foto: www.fotoakuten.se
Jag njuter faktiskt av dessa SVT-sändningar som höjer sig milsvida över det andra smaklösa anrättningarna som brukar visas på TV. Håller inte med om jämförelsen med en dokusåpa som framhålls i DN. Tvärtom undrar jag hur de i DN orkar hålla uppe den cyniska jargongen. Hur kommer det sig att så många ska främja sig från äkta mänskliga uttryck? Ta avstånd från närhet, känslighet, svårigheter? Allt som visas på TV ska schabloniseras och förpackas likt storindustriers broiler. Känslokallt. Avståndstagande. Fake.
Jag hävdar att Stjärnorna på slottet inte är en dokusåpa. Det är en spännande samling kända svenska personligheter som vågar delar med sig av sig själva & sina liv. Vi får följa dem mötas & i det mötet sker något ganska underbart. I alla möten sker något underbart, om vi låter det, i stället för att fegt rygga tillbaka.
Jag var allvarligt sjuk i en depression när jag försökte följa förra årets slottsstjärnor. Det jag då såg var en mångfald sköna människor i stunder av humor & humör, skoj & allvar, andlighet & sorg. Jag grät när Magnus Härenstam berättade om sin fru, njöt av att se Britt Eklands starka kvinna som går sin egen väg, charmades av Peter Stormares spännande & starka personlighet, imponerades av skönsjungandes Jan Malmsjös kraft & geni, och i ärlighetens namn fascinerades av Arja Saijonmaas såväl politiska engagemang som hennes bitvis osympatiska sätt.
Jag tycker att det här programmet är både intressant och fint. Jag vet jag är naiv i mycket, men jag känner närheten till människorna och i mina ögon visar de på sina sätt att de är som många av oss, starka & sköra ibland samtidigt. För mig är det en gåva att se, att känna, att jag inte är ensam på jorden om det. Jag hoppas att de också känner det.
Foto: www.fotoakuten.se
JA TILL STINAS PUBLIC SERVICE-TV!
I många år nu har jag funderat på vad 17 jag betalar tv-avgiften för!!?? Troget som värsta Lutheranen känner jag ändå oket att har jag en tv ska jag betala avgiften, att avgiften är för mångfaldens bästa, för minoritetsprogramens överlevnad & ytterst för att borga om svenska tvprogram med hög kvalité! När 17 såg Du senast någon ymnig förekomst av god svensk underhållning med några av våra fantastiska svenska skådespelare på SVT 1 eller 2?
I dagens DN Debatt skriver Stina Dabrowski Lundberg & Kjell Dabrowski om behovet av förändring av public service tv. Jag kan bara ur mitt hjärtas vrå skrika JA! JA! JA!
Tro mig, en liten statstjänstekvinna som jag är, så vet jag hur den svenska ledarskaps- & organsiationssituationen ser ut & fungerar och Public Service-TV är knappast nåt undantag från en normal statsapparats bedrivande. I andans kraft har jag troget letat efter något sevärt på kanalerna jag betalar tv-avgiften för och funnit mycket små brödsmulor som lämnats där.. Desto större rum för billighetstv, dåliga kopior av de andra kanalernas hit:ar, småbjäfs med dåligt genomförande. Jag lovar - Du skulle nog knappt kunna skilja på tvtablån för idag och för 5 år sen! Joo, kanske det var lite bättre förr ändå...
Jag längtar efter att få se draman, komedier, spänning & nutidsorienterade kvalitetsprogram gärna där skådisar, regissörer, manusförfattare ja alla blandas i en härlig mångfald! Kraven på en hygglig effektivitet i de moment som kan omfattas av sådant är väl självskrivet - och mer tydligt om vi får det som en skatt. Då kan vi kräva bättre avkastning på skattemedlen också! Att utrymme för feedback till anställda & väl gödslad jord för den blomstrande kreativiteten som finns är självklart i ett modernt samhälle! Men på typiskt svenskt menér så verkar sånt aldrig fungera i verkligheten..det är inte vad jag ser i alla fall. Jag har inga förhoppningar längre men stödjer helhjärtat de som har kraft & mod att ryta till!!
I dagens DN Debatt skriver Stina Dabrowski Lundberg & Kjell Dabrowski om behovet av förändring av public service tv. Jag kan bara ur mitt hjärtas vrå skrika JA! JA! JA!
Tro mig, en liten statstjänstekvinna som jag är, så vet jag hur den svenska ledarskaps- & organsiationssituationen ser ut & fungerar och Public Service-TV är knappast nåt undantag från en normal statsapparats bedrivande. I andans kraft har jag troget letat efter något sevärt på kanalerna jag betalar tv-avgiften för och funnit mycket små brödsmulor som lämnats där.. Desto större rum för billighetstv, dåliga kopior av de andra kanalernas hit:ar, småbjäfs med dåligt genomförande. Jag lovar - Du skulle nog knappt kunna skilja på tvtablån för idag och för 5 år sen! Joo, kanske det var lite bättre förr ändå...Jag längtar efter att få se draman, komedier, spänning & nutidsorienterade kvalitetsprogram gärna där skådisar, regissörer, manusförfattare ja alla blandas i en härlig mångfald! Kraven på en hygglig effektivitet i de moment som kan omfattas av sådant är väl självskrivet - och mer tydligt om vi får det som en skatt. Då kan vi kräva bättre avkastning på skattemedlen också! Att utrymme för feedback till anställda & väl gödslad jord för den blomstrande kreativiteten som finns är självklart i ett modernt samhälle! Men på typiskt svenskt menér så verkar sånt aldrig fungera i verkligheten..det är inte vad jag ser i alla fall. Jag har inga förhoppningar längre men stödjer helhjärtat de som har kraft & mod att ryta till!!
